Totalt jävla mörker.

Började av någon anledning tänka på alla (ja alla, för det är fan många) bekanta, bekantas bekanta och andra jämngamla som tagit sitt liv i Kumla. Vad ledsen jag blev, ledsnare än jag varit tidigare någon gång över det här.

Varför tog ni era liv? Vad var så hemskt att ni inte kunde fortsätta? Fick ni någon hjälp?

Vilket totalt mörker man måste befinna sig i om man inte ser någon annan väg ut.
Dessa människor som är döda. Ni fick inte leva livet. Döda och kalla.

Fan vad jobbigt det blev nu. Sånt här kommer ikapp en, även om man är stark och bara kör på.