Måndag. En enda lång väntan på den stund klockan slår 22, 'Får vi följa med?' börjar och Filip Hammar gapar(hihi) HALLÅ DÄR i min TV som jag egentligen tycker är för stor. Tick tack. Tur att jag har den skönaste soffan EVAH! Så stor och bullig och mjuk. Sådan matte sådan soffa.
Annars har jag läst en förträfflig bok helgen som gått. Efter hemtentan var inlämnad i fredags satte jag, efter en hel veckas panikpluggande, tänderna i GW's Den döende detektiven. En bok om brott skriven av kriminologernas fader. Kära nån, jag är arbetsskadad redan. Hur som helst riktigt bra skriven, inga orimliga helikopterfärder eller Bondprylar, vilket jag uppskattar. Spännande, stundtals riktigt rolig och med inbakade rättsfall från verkligheten. Dessutom kan man utläsa en viss självironi och det är väl det bästa som finns, när man vågar vara lite BJUSSIG och gör det bästa av sina tillkortakommanden. Enda nackdelen var väl den lite unkna kvinnosynen som lös igenom på sina ställen. Men som sagt, han skriver så bra och med sådana fina formuleringar att det inspirerar mig till att skriva något mer seriöst än den här bloggen.
Om man ska vara riktigt privat (vilket man väl IBLAND ska i en blogg), så har jag blivit kallad på intervju till ett sommarjobb jag verkligen vill ha. Kriminalvården i Malmö. Så om ni har några tummar, tår eller andra hållbara kroppsdelar så får ni gärna hålla dom på torsdag.
Såhär nervös blev jag när de ringde:
Håller tummar och tår och allt som går!!!
SvaraRaderaKram!!